Det har väl inte gått någon förbi att flera politiska partier försöker att stjäla billiga poäng på de höga elpriserna, utan att dem själva gör någon reell skillnad i El-lagen som till syvende och sist reglerar prisbildingen på marknaden.
Det som förvånar mig är vilka oheliga konstellationer som uppstår med detsamma. Allt ifrån Liberala stämmor som förordar ökad statlig inblandning och garantier för mer lönsam kärnkraft har Vänsterpartiet, i en ganska krystad debattartikel på DN debatt, faktiskt tagit orda för att överföringskapaciteten i stamnätet måste begränsas.
Vad som är intressant här är egentligen inte att Nooshi Dadgostar med Birger Lahti i spetsen försöker vinna billiga röster på elektricitet protektionism, kontra miljömässig solidaritet med resten av Europa, nej. Faktum är att det finns ett grundläggande problem, ett systemfel i det svenska, och nordiska elsystemet som uppstod när marknaderna avreglerades. Det som tidigare kallades Statens Vattenfallsverk delades 1992 upp i två nya enheter. Det ena bolagiserades som Vattenfall AB, och det andra som affärsverket Svenska Kraftnät (SvK), som en förberedelse på avregleringen som genomfördes 1996.
Sett utifrån att dagens kraftmarknad har vuxit fram utifrån helstatliga marknader som sedan kopplats samman över nationsgränser med respektive nationellt ägda kraftnätsansvariga (TSO’er) likt SvK. Verkar det inte vara någon som vill minnas varför uppdelningen mellan produktion och distribution skedde, och i vilket syfte.
Ingen mindre än SSAB:s styrelseordförande Lennart Evrell påpekar det uppenbara faktum i ett debattinlägg på Dagens Industri att svenska folket, genom sitt indirekta ägande av SvK finansierar upprättandet av elkablar mot kontinenten, som i huvudsak syftar till att producenterna ska kunna få bättre betalt för sina strömprodukter. Med andra ord, samtliga elkonsumenter i Sverige, stora som små, företag och privatpersoner, betalar varje år milliarder för att öka elkostnaderna sina genom att importera europeiska elpriser. Det som i dag är verklighet i södra Sverige är bara en fingervisning på vad som komma skall.
När nya stambanor är utbyggda från norr till söder kommer inte höga elpriser bara vara exklusivt för södra Sverige. Målet för elkraftsproducenterna är att S1 och S2 också ska nås av kontinentens lukrativa elpriser, helt längst upp i Norrland!
Det lyfter ju den uppenbara frågan, varför kan inte produktionsbolagen själva finansiera denna utbyggnad? Förslagsvis kunde de också åläggas en särskilt import och export tariff som kommer skattebetalarna till gagn, istället för som nu, lämna oss konsumenter utan reella valmöjligheter än att acceptera höga elpriser på en statligt riggad elmarknad.